Kul tjej!

Jag vet inte hur många gånger jag beställt hamburgare utan lök och tomat. Det är en reflex för mig, jag tänker inte ens på att jag säger det. Det är lika naturligt för mig som att andas. Idag var första gången, någonsin jag fick motfrågan "Varför då?! Det är ju det som gör det gott!" Hon sa det så hjärtligt och ärligt och hon fick mig att spricka upp i ett jätte leende. Det var nästan med sorg som jag svarade, för att jag inte tål det. Just där och då ville jag tåla lök och tomat och låta dem vara kvar på min burgare för att uppleva det som hon tyckte var så gott.
Hon förgyllde faktiskt min dag.
Published with Blogger-droid v1.6.0

Den nya färgen

Published with Blogger-droid v1.6.0

Stalker varning?

Jag har en tendens att känna igen mina medresenärer på morgonbussen. Idag satte jag mig bredvid en ung tjej som jag noterat för hennes coola stil. Jag tänkte för mig själv vilken hållplats hon skulle av på, så jag mentalt förberedde mig för när jag skulle släppa ut henne. Tjejen satt och sov och det ju inte konstigt i sig, måndag morgon liksom. Men när vi närmade oss hållplatsen jag hade för mig hon skulle av på märkte jag inget på henne. Jag tänkte att jag hade fått fel för mig. Vi stod en lite längre stund på hållplatsen och tjejen vaknade till och insåg att det var där hon skulle av.

Ett par gånger funderade jag på att väcka henne men jag var osäker på om jag hade rätt. Hade det varit sjukt läskigt om jag väckt henne? Hade hon trott att jag var en stalker? Vad skulle du gjort?
Published with Blogger-droid v1.6.0

Hoppla hoppla.

Så var man korthårig igen. Tänk vad ett besök hos frisören kan göra. Jag gick dit utan en idé, såg en bild i en tidning och bad henne klippa. Hon var helt med på noterna. Och så tänkte jag att det är dags att ta farväl av Ruby...
Published with Blogger-droid v1.6.0

Firar Linlin

Ikväll firar vi Linlins första lön på flera år. Det gör vi med bubbel och italienskt!
Published with Blogger-droid v1.5.9

Så cool!

Published with Blogger-droid v1.5.9

Tystnad

Det är tyst när jag inte har något att säga. Det finns ingen energi över. Inte ens till dansen. Överväger starkt att skippa den ikväll för att sova.
Jag återkommer...
Published with Blogger-droid v1.5.9

Ändhållplats

Och Tid: Morgon
Plats: Buss mellan Stockholms närförorter

Bussen är välfylld, det regnar och träden har börjat ändra färg. Två yngre kvinnor, okända för varandra, delar en två sits i mitten av bussen. Den äldre av dem, en poppig 30 åring, sitter närmast gången. Hon beskådar det kommande skeendet.

Den yngre, en blond, smal gymnasie tjej upptäcker en geting bredvid sig vid fönstret. Han försöker, så som getingar gör, ta sig ut. Han kryper lite och flyger lite men hittar ingen öppning. Den yngre tjejen försöker flytta sig från fönstret då hon uppenbarligen tycker getingen är obehaglig men det är trångt. Hon tar upp en anteckningsbok att försvara sig med om han kommer för nära. Men nästan som om getingen förstår sitt öde om han kommer för nära henne flyttar på sig närmre mannen som sitter framför. En man i yngre 40 års åldern som sitter och läser. Han hör getinger och kastar en snabb blick på den innan han fortsätter läsa.
Getingen försöker fortfarande ta sig ut genom fönstret, den yngre tjejen sitter beredd med boken, mannen läser och 30 åringen ler åt skådespelet. Plötsligt får getingen fart och flyger iväg. Först upp mot takluckan och sedan längre fram i bussen. Några till lägger märke till den och aktar sig. Getingen flyger sökande fram och tillbaka och bestämer sig tillslut för att ta sig tillbaka till fönstret. Kanske det finns en öppning där nu.

Han siktar på fönstret där barnvagnar brukar stå men nu sitter två killar, också i gymnasieåldern, där. Samtidigt som bussen saktar in för en hållplats och ena killen börjar resa sig, sätter sig getingen på fönstret. Som av en reflex trycker killen som rest sig till getingen med sin underarm. Getingen faller till golvet och killen, med flames tryckt på hoodie-ärmarna, stampar ihjäl den. Han skojar med sin kompis och kliver av bussen.
30 åringen ler för sig själv för hans totalt orädda sätt att hantera situationen.
Published with Blogger-droid v1.5.9

Livet innan 30, var det så här?

Är äntligen på väg hem efter jobb. Klockan är 20:12. Brevid mig sitter fyra killar i 25 års åldern och dricker öl. De samtalar om hur ofta de behöver kissa när de dricker öl. En kille verkar verkligen planera sitt öldrickande för att kissa så sällan som möjligt. En annan har tränat upp sin blåsa från att ha kissat efter varje öl till att klara åtminstone fyra.
Published with Blogger-droid v1.5.9

Kvällens sällskap

Published with Blogger-droid v1.5.9

Hemma pyssel

Den här helgen var enda lediga helgen på länge och det dröjer till nästa. Jag har då tagit tillfället i akt att pyssla här hemma. Igår röjdes det upp i hallen och omorganiserade lite garderober och låder. En tripp till IKEA för inhandlande av förvarings saker. IKEA är grymma på compact-living, I love it!

Idag tvättas det för fullt och jag ska ta ner sommarkläderna och upp med höst/vinter garderoben. När jag står och viker vissa sommarkläder kan jag inte kännan annat än lite sorg. Sorg för att den vackra sommaren är slut och sorg över att jag faktiskt inte haft tillfälle att bära vissa plagg. Jag antar att det är ett tecken på att jag har mycket kläder. Men jag hatar att inte ha "rätt" kläder. Jag klär mig mycket efter humör och känsla. Samt efter dagens aktivitet och väder. Och då krävs en stor garderob. Så är det bara.

Vad göra?

Jag har nog nämnt honom förut, men utan namn då jag inte hade något passande. Det har jag nu. Puh sitter på supportavdelningen på mitt jobb. En nästan två meter lång 40 åring som ser ut som klär sig som om han är 25. Pratar en långsam stockholmska och har väldigt låg stresströskel. Många gånger fnissar vi på kontoret när vi hör hans samtal med kunderna. Puh har ett väldigt speciellt sätt att uttrycka sig ibland. Jag och Jaggan har vid flera tillfällen fått städa upp efter honom jobbmässigt och har också informerat både muntligt och skriftligt vad som felat och hur han ska göra. Trots det fortsätterr han göra samm fel. I juni höll jag i utbildningar här på jobbet för alla som även han deltog i. Jag fick höra från fler än ett håll att jag hade varit mycket pedagogisk och tydlig. Likväl har det nu uppdagats samma fel som innan från Puh. Jag är så satans trött på att dadda med honom. Han bemöter mig obstinant och arrogant. Allt jag säger liksom studsar av honom. Jag vet inte hur jag ska göra!
Published with Blogger-droid v1.5.8

Plötsligt händer det

Pandan kom hem till mig igår, spontant. Och då var det redan bestämt att vi ska träffas imorgon, lördag.

Jag gillar spontanitet!
Published with Blogger-droid v1.5.8

Kvittrar

På ett sätt känner jag mig lite töntig och lättlurad för att ett möte med chefen fick mig att börja kvittra igen.
Jag ska förklara. I morse kom min närmsta chef och påminde om att han skulle ha månadsmöte med oss, något som bestämdes strax efter påsk att vi skulle ha. Jag hade helt glömt bort det eftersom det aldrig blivit av, tills idag. Precis efter lunch skulle vi ha det och jag och Jaggan blev lite bekymrade för vi visste inte riktigt vad vi skulle prata med honom om. Vi har ju inte ens hunnit ha våra veckomöten. Vi bestämde att vi skulle snacka ihop oss under lunchen.
Åh, vilket samtal det blev! Vi var förbereda och hade flera punkter att ta upp och han lyssnade och tog till sig och kom med förslag. Precis allt det vi suktat efter. Och han avslutade med två stora grejer. Vi slipper inköpen som det varit tänkt att vi sk ta över. De har insett att det var mycket större än vad de först trodde och sedan sa han : "Tänk om alla var som ni och såg möjligheter och inte nöjer oss". Fatta vad underbart det var att höra! Han ser oss och gillar det han ser.
När vi kom ut kvittrade vi. Hela eftermiddagen har vi fnissat och nynnat. Min nackspärr släppte nästan helt under mötet vilket jag märkte för att jag plötsligt var rörligare.
En annan kollega, Papa björn, ringde för att höra hur det vade gått och det var han jag var så förtrolig med förra veckan. Underbara Papa björn, kanske han hintat till chefen att vi behöde det här.
Kanske vi borde kräva mer, men just nu räcker det här. Ett år kanske inte är så långt trots allt!
Published with Blogger-droid v1.5.8