Liten glimt av glädje en regnig klämdag!

Jaha, så har man börjat nätdejta då då. Ja, alltså jag har betalat avgiften för en månad och faktiskt tagit kontakt. Eller, så här är det. I vintras gick jag med på sidan, men inte som betalande medlem. Har varit sporadiskt intresserad av att ta kontakt med någon där, men så i onsdags fick jag plötsligt bara för mig att betala för en månad. Och sedan skickade jag iväg några blinkningar till killar jag tyckte verkade intressanta. En av dem svarade med ett mail.
Så nu har vi mailat lite fram och tillbaka och jag måste säga att han har helt klart potential. Han skriver bra, lite lagom roligt och spontant. Svarar på frågor och ställer nya.

Jag har precis fått ett mail från honom och jag blev helt fnittrig. Känner mig som 14 igen! Eller, nä, som fjortonåring vågade jag inte sånt här, jag känner mig som…16 igen!

Det är en skum grej det här med nätdejting. Jag har försökt det halvhjärtat förut. Och det har inte gått nå vidare bra. (Ja, förutom dig då MalmöMackan, vi har ju hållt kontakten i snart två år!!!) Det är fan svårt att hitta nått vettigt i djungeln, men det är det i verkligheten också. Det är ju därför jag söker mig till nätet. Jag har ingen aning om var man träffar någon annars. Jag är ju alldeles för blyg eller för kräsen när jag träffar folk, så det här med att ta kontakt med någon skrivandes, det är nog bra, typ, eller nått…

Äh, vi får se helt enkelt.