Mail till Jessie...

Åh, jag är inte på särskilt bra humör längre.
Var som en strålande sol i förmiddags. Linlin fyller år idag och min lilla morgon surprise blev klockren. Men sedan kom lunchen.

Jag går på toa strax innan lunch. Kommer tillbaka till min plats och märker att mina kollegor jag brukar äta lunch med inte sitter på sina platser. Klockan är inte ens 12 (jag har telefon tid till 12, vilket de mycket väl vet!!!) De andra säger att de faktiskt frågat vart jag var, men ändå åkt iväg utan mig. Jag är så jävla trött på att de ska hålla på sådär. Jag äter ALLTID ute på lunhen. Har aldrig med mig mat. Det är ingen nyhet för dem att jag ska följa med. Precis som det inte är nytt för dem att jag måste vara kvar tills klockan är 12. Likväl ska de hålla på och stressa så man typ får dåligt samvete!

Ska väl tillägga att jag är lite känslig just nu. Det faktum att jag jobbat sex dagar i veckan nu i tre veckor och att det är ganska högt tryck på jobb just nu och att det var en riktigt jobbig dag igår, jobbade över nästan två timmar för att hinna i kapp. Jag hade jättesvårt att varva ner igår och när jag väl kom i säng var jag helt spänd i axlarna och kunde inte somna. Till slut somnade jag väl in vid halv ett eller nått...

Så jag fick gå till OKQ8 och köpa någon sketen paj, (du vet att jag behöver mer mat än så på lunchen) och när jag kommer tillbaka till kontoret för att äta får jag faktiskt medhåll från de andra kollegorna att de tyckte det var dåligt av dem att de inte väntade, och självklart kände jag tårarna komma. Jag lyckades hålla dem tillbaka, för det var bara tröttheten som gjorde sig påmind. Men sedan dess har jag inte haft samma glada humör.

Fy fan vad jag kan bli irriterad på sånt!!!