Sommartankar

Trycket tycks ha sjunkit här på jobb. Typ 80 % av Sverige har väl semester nu. Skönt för mig. Då hinner jag varva ner inför min semester, så man slipper ha axlarna upp över öronen när jag åker hem till föräldrarna på lördag.

Åh, lördag… Kl. 11.00 går flyget. Kanske kan jag hinna med en sommarmarknad på eftermiddagen.

Jag fick igår ett meddelande från min sommar-bästis jag hade som barn, på Facebook. Vi har inte träffats på jag vet inte hur många år och jag tror det var först i höstas vi hittade varandra på fejjan. Vi har inte varit så aktiva i vårt skrivande till varandra, men nu inför sommaren har vi hört oss för om vi kanske befann oss på samma ställe samtidigt. Jag fick henne mobil nr nu och jag kommer definitivt ringa henne. Jävlar vad mycket minnen som poppar upp i skallen på mig när jag tänker på henne.
När jag följde med till hennes pappas bondgård och tittade på de övergödda grisarna. Fan vad grisar stinker! Hur vi låg på hö-loftet och mös med kattungar.
Vår evighets teaterföreställningar vi satte upp för hennes mamma och kanske ibland syskon.
Våra cykelturer till hamnkiosken där man köpte blandat godis för en femma. De coola kidsen från byn, som var hennes äldre kusiner, hängde där och jag var livrädd för dem. Konstigt egentligen, det var ju jag som kom från ”storstan”.
Men det minnet som poppad upp igår när jag läste hennes meddelande var en för sommar när jag var kanske 9 år. Det var kanske första eller andra kvällen sedan vi flyttat ut till stugan för sommaren och jag mötte genast upp Boan. En annan tjej var med, hon bodde på samma gata som Boan den sommaren och det var första gången jag träffade henne. Hon var ett par år yngre än oss och hälften så lång som mig och Boan. M’s morbror eller farbror hade en stuga som hennes familj lånade men just den här kvällen hade han personalfest. Eller nått… Av någon anledning hade jag valt att ha på mig en ljusblå kavaj liknande sak. Jag som aldrig klädde mig så då. I alla fall.
Det var ju fantastiskt spännande att M’s morbror, som var lite av en ökänd figur i trakten, hade fest. Ett gäng fulla vuxna kunde man ju inte låta bli att smyga på.
Huset ligger precis vid en öppen sluttning, en så kallad fälad. På fäladen går får och hästar, och lite buskar växer fritt då området är fridlyst. Så det var väldigt smygvänligt. Eller, det var vad vi trodde. Vi var nog inte riktigt så tysta som vi trodde och fnittrade nog ett antal gånger för högt, för det tog inte lång stund förrän vi var upptäckta. De fulla vuxna bestämde ju sig självklart för att smyga på oss.
Jag ser det så otroligt tydligt framför mig. Det är lite halvmörkt, Boan och M är lite längre ifrån, jag smyger runt en buske och en man kommer fram, med armarna sträckta överhuvudet och säger ”booooooooo” med en spöklik röst. Jag blev så galet rädd, gav säkert ifrån mig ett litet skri, och började springa allt vad jag orkade. Både Boan och M blev nästan lika rädda och sprang med mig några meter men stannade efter en stund och skrattade. När jag hörde det insåg jag vad som sket och stannade jag med och skrattade.
Men jösses vad rädd jag blev! Jag minns det som om jag sprang hur långt som helst, hur länge som helst, men eftersom jag vet vilket hus det är och vet hur stor fäladen är, så sprang jag inte längre än 20-30 meter.Det var början av ett helt underbart sommarlov, det