Något har börjat hända.
Inom mig, i själen.
Depressionen och stressen har fått mig att inse att något måste ändras. Och jag känner i hela kroppen att saker börjat förändras. När en känsla håller på att ta över, som ilskan igår, står jag nästan vid sidan om mig själv. Och jag står inte passivt och ser det hända, utan för en inre konversation och ger mig själv råd om hur jag ska hantera det.
Det är som om jag är både huvudrollen och regissören i filmen om mig själv. Och det är nog första gången jag haft de två rollerna och det känns skönt att då vara med och bestämma och inte bara vara en skådespelare i livet.
Nu ska jag bara bestämma om filmen om mig är en komedi eller en tragedi. Än så länge lutar det åt en komedi, och de slutar ju alltid lyckligt har jag lärt mig.
RSS Feed Removed
2 kommentarer:
Klart det är en komedi men lite drama måste ju finnas :). Ses snart kram Lina
Känns som om fler o fler börjar känna att nu jävlar räcker det!
Karamela skrev så oerhört vist för ett tag sedan om att känna sig fånge i det man borde göra o det man aldrig gjort.
O nu har du börjat resa dig!
Är det här en vind som blåser för då vill jag ha lite vind med.
Vet inte om du håller med men jag vill själv påstå att jag med börjar tröttna. Enough is enough. Nu ska vi segra. Nu ska vi leva så som vi vill. Bryt alla bojor och ta vår plats i livet så som vi vill ha.
Jag vill med ha en komedi. Har levt i en tragedi alldeles för länge nu.
Visst måste vi alla ha lite drama i vårt liv för att uppskatta komedin till fullo men vi har båda haft det så det räcker för ett långt tag nu.
Blossom Babe!!
Skicka en kommentar