Igår berättade min pappa att de ska förändra sin verksamhet radikalt. En jättegrej eftersom det har varit mina föräldrars liv sedan 1974. Det har pratats om det länge, minst ett år, och när vi fick veta att mamma aldrig kommer bli av med cancern är valet oundvikligt. Det är dags att de också ska få njuta lite av livet. När jag var hos dem senast pratade pappa om det lite och han både lät och såg mycket bekymrad ut. Men igår lät han faktiskt lite lättad. Det är ett tungt beslut, helst hade han väl velat lämna över stafettpinnen, men han har insett att det är dags.
Han flyttar hem det han kan och jobbar hemifrån, något många i den branchen gör. Som han själv sa, nu får han tid att snickra på huset, klippa gräset, gulla med Fridolf och lära min valp nyttiga saker som att nosa fran svamp eller t o m tryffel.
Jag är glad att de kommit fram till det här beslutet. De senaste 15 åren har de slitit som djur. Och den ena motgången efter den andra har drabbat dem. Nu ska de ta vara på den tid de har och få livskvalitet!
Published with Blogger-droid v1.6.5
1 kommentar:
Ditt inlägg gjorde det så påtagligt för mig att vi inte längre är barn, eller ens ungdomar.
Dina föräldrar har tagit det slutgilitga beslutet att trappa ner och börja ett nytt liv.
Min far har den senaste månaden börjat tala i samma banor. En av hans pensionerade kollegor (o delägare) kom för en tid sedan ner och krävde massa pengar i utdelning av aktierna o undrade varför utdelningarna blev mindre o mindre.
Från början var de tre. Nu är det bara far kvar som jobbar som ett djur o idiotgubben kräver mer pengar.
Far har ont i kroppen. Han jobbar hårt och har passerat 60. Han är trött på det han gör o skulle gärna börja trappa ner (som de andra två gjorde).
Nu när gubbfan kräver mer pengar så blir det svårt för far att jobba mindre och jag blir så arg!
Ljuset i fars ögon har falnat och det gör så ont att han inte ska kunna trappa ner som de flesta.
Han har därför börjat prata om att kanske köpa ut gubbfan (han har en "yngre" förmåga på 55 som vill köpa in sig) eller kanske avveckla sitt livsverk.
Fan vännen. När blev våra föräldrar medelålders på snudd till pensionärer?
De har ju alltid varit oövervinnliga och starka.
Jag vet inte med dig men när jag hörde (och såg ljuset falna) att min far vill trappa ner mot pensionen (han vill ju ha en fungerande kropp även sen - hans yrke sliter ju hårt) det var då jag slutligen insåg att jag är vuxen - på allvar
Skicka en kommentar