Fast det gör jag så klart inte.
Det är för trångt på bussen!
Hehe, nä, skojade bara...
Men tänk om man hade gjort det. Härligt befriande! Fast det skulle jag aldrig våga.
Published with Blogger-droid v1.6.5
RSS Feed Removed
Förresten...
Nämnde jag att dansen börjar idag. Äntligen! Kroppen har verkligen längtat efter det här. Så fort jag hör en låt där jag kan identifiera vilken dans man kan köra till den, rycker musklerna mina ben. När jag sitter på bussen eller liknande vill jag liksom bara rycka tag i närmsta karl och dansa en tango, cha-cha eller t om jive!
Fast det gör jag så klart inte.
Det är för trångt på bussen!
Hehe, nä, skojade bara...
Men tänk om man hade gjort det. Härligt befriande! Fast det skulle jag aldrig våga.
Fast det gör jag så klart inte.
Det är för trångt på bussen!
Hehe, nä, skojade bara...
Men tänk om man hade gjort det. Härligt befriande! Fast det skulle jag aldrig våga.
Dublett?
Linlin berättade en lite kul grej igår. I helgen när hon var och plåtade på en dans/modellskola hade det varit en tjej som delade namn med mig. Inget särskilt med det, mitt namn har blivit allt vanligare, men det hon noterade var tjejen som hon kommit dit med och fotades direkt efter delade Linlins namn. Hon kommenterade det roliga sammanträffandet, eftersom vi delade namn med de här tjejerna och varit bästisar sedan vi var 16, men kom på att det var ju inte ens säkert att de var det. Men jo då det var de. Visst, de gick bara i nian, men de skulle faktiskt gå estetiskt ihop! Vilket jag och Linlin gjorde, för er som inte vet det.
Linlin förutspådde att de skulle bli vänner för livet och var tvungen att fråga vilka stjärntecken de var. Det var inte samma som oss, vilket nog var lika bra det. Det hade varit lite för läskigt annars.
Jag frågade om Weeza2 var huvudet längre och hade mörkare hår än Linlin2. Håret var något mörkare, men de var jämn långa.
Men det känns lite underligt, att det finns två 15 åriga tjejer där ute som delar namn med mig och min bästa vän, lite som ett parallellt universum. Fantasin bara flödar i mitt huvud nu…
Linlin förutspådde att de skulle bli vänner för livet och var tvungen att fråga vilka stjärntecken de var. Det var inte samma som oss, vilket nog var lika bra det. Det hade varit lite för läskigt annars.
Jag frågade om Weeza2 var huvudet längre och hade mörkare hår än Linlin2. Håret var något mörkare, men de var jämn långa.
Men det känns lite underligt, att det finns två 15 åriga tjejer där ute som delar namn med mig och min bästa vän, lite som ett parallellt universum. Fantasin bara flödar i mitt huvud nu…
Morgon
Jag kom iväg i tid hemifrån, men när jag bytte till buss visade sig att den var mer än 10 minuter sen. Jag skickade ett sms till Jaggan som jag brukar när jag blir sen och fick det hör svaret:
Det är ju bara så typiskt. Men varför försöka ändra en vecka på en torsdag? Haha det är inte meningen att det skall vara en tidigt vecka för oss. Du var tidig för hela veckan i måndags :)
Ibland, ganska ofta, slår hon huvudet på spiken!
Det är ju bara så typiskt. Men varför försöka ändra en vecka på en torsdag? Haha det är inte meningen att det skall vara en tidigt vecka för oss. Du var tidig för hela veckan i måndags :)
Ibland, ganska ofta, slår hon huvudet på spiken!
Published with Blogger-droid v1.6.5
03.45
Då gick jag upp i morse. Redan vid 3 väcktes jag av att valpen/Månstret moffade åt väckarklockan som började tändas. Jag fick en sådan "soluppgångsklocka" av brudarna i julklapp.
05.50 var jag på kontoret, utan min morgon-cappuccino! Vid 08.30 tog jag min tredje kopp maskin-kaffe. Förutom att jag gick på toa en gång, hämtade kaffe två och frukt en, satt jag med excel och städade upp inventeringslistan och lagersaldo listan från vårt system till kl 12.
Efter lunchen gick jag igenom diffarna, gjorde en ny lista på det som skickades till lagret för att dubbelkollas. När det var gjort var jag ganska mör i huvudet. Jag var helt inställd på att gå hem 16.30, prick. Strax efter 16 kom de två som bestämde att vi skulle ha inventeringen nu innan vi flyttar lagret i helgen. Stensamlaren och Stolpen (som jag berättade om i mitt förra jobbinlägg). Mina två favoriter alltså, som också är oerhört förtjusta i varandra. De börjar ifrågasätta min lista, särskillt Stolpen, om värdena verkligen var att lita på. Hon hade nämligen helt andra siffror på sina listor. Stensamlaren kläckte ur sig att vi onte hade skött det här så bra. Hade de kommit till mig en halvtimme tidigare hade jag nog börjat gråta, av trötthet, men jag var ännu tröttare och lät dem gnabbas, som de alltid gör. Att sitta tyst var nog det bästa jag gjort för beslut togs. Beslut som jag väntat minst två år på.
När Stolpen sedan gått och det var bara jag, Jaggan och Stensamlaren kvar kom han bort till mig och sa att han litade mer på min lista än hennes. Jag förvånades över att han gav mig det. Det var länge sedan han var vettig och trevlig mot mig.
Jaja. Än är inte inventeringen inte klar, jag gick vid 17 och imorgon kan jag få hjälp av Jaggan och Räddningen får ta telefonen.
Just det. Imorgon ska vi ha möte med närmsta chefen. Det ska bli intressant.
05.50 var jag på kontoret, utan min morgon-cappuccino! Vid 08.30 tog jag min tredje kopp maskin-kaffe. Förutom att jag gick på toa en gång, hämtade kaffe två och frukt en, satt jag med excel och städade upp inventeringslistan och lagersaldo listan från vårt system till kl 12.
Efter lunchen gick jag igenom diffarna, gjorde en ny lista på det som skickades till lagret för att dubbelkollas. När det var gjort var jag ganska mör i huvudet. Jag var helt inställd på att gå hem 16.30, prick. Strax efter 16 kom de två som bestämde att vi skulle ha inventeringen nu innan vi flyttar lagret i helgen. Stensamlaren och Stolpen (som jag berättade om i mitt förra jobbinlägg). Mina två favoriter alltså, som också är oerhört förtjusta i varandra. De börjar ifrågasätta min lista, särskillt Stolpen, om värdena verkligen var att lita på. Hon hade nämligen helt andra siffror på sina listor. Stensamlaren kläckte ur sig att vi onte hade skött det här så bra. Hade de kommit till mig en halvtimme tidigare hade jag nog börjat gråta, av trötthet, men jag var ännu tröttare och lät dem gnabbas, som de alltid gör. Att sitta tyst var nog det bästa jag gjort för beslut togs. Beslut som jag väntat minst två år på.
När Stolpen sedan gått och det var bara jag, Jaggan och Stensamlaren kvar kom han bort till mig och sa att han litade mer på min lista än hennes. Jag förvånades över att han gav mig det. Det var länge sedan han var vettig och trevlig mot mig.
Jaja. Än är inte inventeringen inte klar, jag gick vid 17 och imorgon kan jag få hjälp av Jaggan och Räddningen får ta telefonen.
Just det. Imorgon ska vi ha möte med närmsta chefen. Det ska bli intressant.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Referens 1
Så, nu har jag skickat ett mail till min klassföreståndare på gymnasiet och frågat om han vill bli en av de referenser jag behöver till min ansökan. Läskigt!
Men vad är det värsta som kan hända? Att han inte svarar, att han inte minns mig eller att han säger nej och inget av det är ju hela världen. Och om han inte kan eller vill skriva något får jag fråga någon annan.
Men nu har jag skrivit ut ansökan, fyllt i några saker, bett en person om referans. Jag börjar närma mig....
Men vad är det värsta som kan hända? Att han inte svarar, att han inte minns mig eller att han säger nej och inget av det är ju hela världen. Och om han inte kan eller vill skriva något får jag fråga någon annan.
Men nu har jag skrivit ut ansökan, fyllt i några saker, bett en person om referans. Jag börjar närma mig....
En på jobbet
Här om dagen kändes det som om hon hade förändrats över jul och nyår. Precis som om hennes nyårslöfte var att bättra sig och kommunicera bättre. Jag hade fel. Samma visa som alltid. Hon är iväg på något "flashigt" och förutsätter att jag är tillgänglig. Jag mailade henne två gånger. Först för att få reda på vad det var jag skulle göra, sedan för att informera om att jag gick tidigare.
Idag beordrar hon mig stressat att göra det som jag frågade om igår. Allt det här för att hon är ute i sista sekunden, lever i sin bubbla utan verklighetsanknytning och informerar inte.
Jag är så trött på henne!
Idag beordrar hon mig stressat att göra det som jag frågade om igår. Allt det här för att hon är ute i sista sekunden, lever i sin bubbla utan verklighetsanknytning och informerar inte.
Jag är så trött på henne!
Published with Blogger-droid v1.6.5
Ansökan
Idag tog jag ansökningsblanketten för utbildningen. Vad läskigt det kändes, nästan som om den var lite farlig och förbjuden. Jag läste igenom den, för att se vad som ska bifogas. Betyg och intyg av diverse som vanligt och så referenser. Två stycken. Varav den ena ska vara skriftlig. Jag vet inte vem jag ska fråga. Förslaget är en lärare eller arbetsgivare. Vilken lärare? Jag har inte gått någon utbildning på fem år, känns lite inaktuellt att ringa upp dem. Arbetsgivare, jag vet inte ens hur mina chefer skulle ta det om jag frågade dem. Tror inte det är så populärt att jag funderar på att lämna dem. Vem kan man då fråga?
Appropå mina chefer. När ska man berätta för dem att man funderar på att utbilda sig? Jag har tre månaders uppsägningstid, itbiödningen börjar 22 augusti. Alltså bör jag säga upp mig i maj. Men vet man ens då om man kommit in? Jag vill ju inte sluta mitt jobb om jag inte kommer in.
Vad ger det för signaler till cheferna om jag berättar rakt av som det är? Kommer jag in börjar jag antagligen utbildningen, kommer jag inte in vill jag gärna vara kvar.
Vad tror ni?
Appropå mina chefer. När ska man berätta för dem att man funderar på att utbilda sig? Jag har tre månaders uppsägningstid, itbiödningen börjar 22 augusti. Alltså bör jag säga upp mig i maj. Men vet man ens då om man kommit in? Jag vill ju inte sluta mitt jobb om jag inte kommer in.
Vad ger det för signaler till cheferna om jag berättar rakt av som det är? Kommer jag in börjar jag antagligen utbildningen, kommer jag inte in vill jag gärna vara kvar.
Vad tror ni?
Published with Blogger-droid v1.6.5
Jobbångest
Faktum är att jag har ett visst mått av ångest faktiskt över att gå till jobb imorgon. Jag ser inte fram emot det alls. Inget av vad jag vet som jag ska göra imorgon lockar mig. Knappt någon av mina kollegor ser jag fram emot att träffa. Allt ser bara mörkt ut. Nä inte mörkt, det blev för dramatiskt. Jag känner mer, blah...
Jag vet inte om det är vinterns mörker som påverkar mitt humör. Innan idag insåg jag att det är minst två månader, nästan tre, innan våren kommer. Och det är fattiga månader. Plånboken försöker återhämta sig efter julhelgen.
Eller är det faktiskt ett tydligt tecken på att jag borde byta jobb? Jag har ju pratat om utbildning. Och det är nu som jag måste börja med ansökan inför hösten i så fall. Jag har ju sagt att jag ska söka, bara för att se om jag kommer in.
Ända sedan min brorson Fridolf kom till världen har något hänt med mig. Och sedan jag fick min valp, som är en följd av Fridolf, har det eskalerat. Jag kan inte sätta ord på vad som hänt, antagligen för att processen inte är färdig ännu, men det är något fundamentalt.
Jag vet inte om det är vinterns mörker som påverkar mitt humör. Innan idag insåg jag att det är minst två månader, nästan tre, innan våren kommer. Och det är fattiga månader. Plånboken försöker återhämta sig efter julhelgen.
Eller är det faktiskt ett tydligt tecken på att jag borde byta jobb? Jag har ju pratat om utbildning. Och det är nu som jag måste börja med ansökan inför hösten i så fall. Jag har ju sagt att jag ska söka, bara för att se om jag kommer in.
Ända sedan min brorson Fridolf kom till världen har något hänt med mig. Och sedan jag fick min valp, som är en följd av Fridolf, har det eskalerat. Jag kan inte sätta ord på vad som hänt, antagligen för att processen inte är färdig ännu, men det är något fundamentalt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
