Jobbångest

Faktum är att jag har ett visst mått av ångest faktiskt över att gå till jobb imorgon. Jag ser inte fram emot det alls. Inget av vad jag vet som jag ska göra imorgon lockar mig. Knappt någon av mina kollegor ser jag fram emot att träffa. Allt ser bara mörkt ut. Nä inte mörkt, det blev för dramatiskt. Jag känner mer, blah...

Jag vet inte om det är vinterns mörker som påverkar mitt humör. Innan idag insåg jag att det är minst två månader, nästan tre, innan våren kommer. Och det är fattiga månader. Plånboken försöker återhämta sig efter julhelgen.

Eller är det faktiskt ett tydligt tecken på att jag borde byta jobb? Jag har ju pratat om utbildning. Och det är nu som jag måste börja med ansökan inför hösten i så fall. Jag har ju sagt att jag ska söka, bara för att se om jag kommer in.

Ända sedan min brorson Fridolf kom till världen har något hänt med mig. Och sedan jag fick min valp, som är en följd av Fridolf, har det eskalerat. Jag kan inte sätta ord på vad som hänt, antagligen för att processen inte är färdig ännu, men det är något fundamentalt.