Igår frågade en kollega mig om jag var kär. Spontant svarade jag nej, inte än, men är nog på väg. Men det fick mig att fundera, kanske jag redan är det!
Jag funderade på hur jag blir när jag är kär och när var jag kär senast? Som jag minns det har jag svårt att äta, jag är euforisk dygnet runt, fnissar åt allt, har massvis med energi, kan inte prata om annat än honom, pirr i magen när jag tänker på honom. Är det så nu? Första veckan hade jag lite svårt att äta, men nu äter jag som vanligt. Jag är inte euforisk hela tiden, men jag ler nog lite oftare kombinerat med lite fniss. Energin vet jag inte om det beror på honom eller solen, och har jag verkligen så mycket mer energi? Jag pratar rätt ofta om honom, uppblandat med anekdoter om Månstret och hur jag saknar Fridolf och Solstrålen som jag ska få träffa i påsk. Och det pirrar till i magen när jag tänker på honom!
Ikväll, efter jobb, ska jag träffa honom och jag tycker att den här dagen kan gå snabbare än vanligt. Jag vill bara hänga med honom hela tiden!
Så, jag är nog kär. Kan det verkligen gå så snabbt? Men jag är antagligen inte kär på samma sätt som när jag var 20. Det verkar förändras, lite, med åldern.
Eller, vad tror ni?
RSS Feed Removed
3 kommentarer:
Jag får inte träffa mitt senaste objekt, eftersom jag hålls i koppel. Annars skulle jag smita dit,
Eller så är det annorlunda nu för att det är HAN...
Har hört om att det kan gå fort som fan när det väl händer.
Då jag ej har egen erfarenhet är det lätt att jag säger båg om det - men vem vet
Tror inte att den ena kärleken är den andra lik. Framförallt tror jag att det är skillnad mellan 20 och 30 och som "fjäril vingad skrev" när det är "HAN"!!!
Njut och se var du hamnar..
Skicka en kommentar