Tänk om jag inte kommer in på skolan! Om två veckor idag hade jag tänkt ringa till skolan och höra.
Jag måste mentalt förbereda mig på att jag inte blir antagen. Vad ska jag då göra?
Mitt akuten besök förra fredagen vittnar om att något är fel och när jag kom till jobbet i måndags knöt sig magen och jag kände hur hela kroppen spände sig. I've been on the edge the whole week.
Jag måste förändra min livssituation, det här går inte.
Foxymama ställde de rätta frågorna när jag beklagade mig för henne. Vad är jag bra på. Vad brinner jag för.
Det tog mig en liten stund att komma på mina kvalitéer, men hittade till slut. När jag sedan lät de tankarna gro mindes jag på vägen hem, en idé jag fick för flera år sedan. Kanske tiden är inne för att göra den till verklighet?!
1 kommentar:
Ja den där klumpen i magen, den där rädslan inför framtiden och insikten att det kanske inte blir som man tänkt sig.
Tror det är sunt av dig att inte lägga alla ägg i samma korg. Även om jag tror att du kommer in så är ju realiteten att det kanske inte blir så.
Jag vet ju hur det är själv. Man hoppas och önskar något så innerligt att om det inte skulle bli av så svajar man lite.
Men det är ju inte så att du inte har några äss i ärmen. Du kanske inte helt hundra har formulerat vad de är och du kanske behöver tid att fundera ut vad de vore men du står vid ett vägskäl - det vet du ju.
Vad än som händer så kommer du ut på rätt ställe till sist - bara du lyssnar inåt och vågar hoppa.
Livet är för kort för att du ska nöja dig. Satsa nu och ge dig ut på nya vatten.
Vad skulle du förlora? Du kan inte jobba på ett ställe som skadar dig och du vill inte vakna upp om 20 år o tänka att du borde hoppat.
Det okända är så läskigt - tro mig, jag vet - men det kan även innehålla skatter bortom din vildaste fantasi.
Jag tror på dig. Jag tror att det blir bra, var än du landar även om färden blir skakig.
Våga leva fullt ut.
Skicka en kommentar