Jante-lagen har hunnit i kapp mig

Efter år av rynk på näsan och ogillande blickar från folk som tycker att jag hörts och synts för mycket har jag tillslut blivit fångad av Jante.

Jag märker framförallt av det när jag dansar. På salsan har jag svårt att applicera lady stylingen jag lärt mig, dvs att använda armarna mer på ett kvinnligt och sexigt vis. Och även på standard danskursen tar jag aldrig riktigt ut rörelserna.

Annat var det när jag var barn. På skoldiskot var det ingen som vågade bjuda upp mig för att jag viftade för mycket med armarna när jag dansade. På gympan när vi spelade tex basket armbågade jag både den ena och den andra (sen att mina armbågar var i höjd med deras huvuden var ju inte mitt fel, jag är lång och de korta).
Dagligen får jag hindra min natur och inte ta för mycket plats, inte köra över. Låta andra komma till tals, låta dem synas. Men det är svårt. Särskilt när jag är väldigt exalterad över något speciellt. Jag glömmer då lätt att andra också vill berätta, dela med sig, synas, höras.

Tyvärr har nog Jante-lagen tagit över min personlighet för mycket och vid helt fel tillfällen, som i dansen. Där hör den ju verkligen inte hemma.
I mitt sociala liv kämpar jag ständigt och har absolut inte hittat rätt balans.
På jobb känner jag i och för sig att jag börjat övervinna Jante. Jag börjar ta för mig mer och faktiskt struntar i om någon av de gamla sölkorvarna känner sig omkörda.

Hur hittar man rätt balans?