Personligt

Jag var hos läkaren igår. Hade bokat tid för att starta en utrednig om varför jag är sjuk så ofta. Hela dagen var jag nervös och jag vet att det absolut hade och göra med vad som hände på jobb i fredags precis innan jag skulle hem men det släppte inte förrän jag kom hem.

När jag satt hos doktorn och berättade hade jag ett lite nervöst skratt och liksom ursäktade mig själv för henne. Självklart hade jag högt blodtryck när hon kollade det. Två gånger kollade hon det. Bägge gångerna försökte jag lugna ner mig, för jag vet att jag egentligen inte har högt. Senast i december kollade jag och då var den normal. Jag gissar på att det är stressdelaterat.

Hon var väldigt förstående, doktorn. Jag hade förberett mig på att slåss för en utredning men hon var med på noterna med en gång. Allt jag sa skrev hon in och tittade så där lyssnande på mig. Så vi börjar med blodprover för att bla kolla mitt immunförsvar, är det inget fel där fortsätter vi leva vidare. Men att hitta någon att prata med föreslog hon också.

1 kommentar:

Fjäril vingad sa...

Mmmm kan känna igen mig där. Man vill väl inte säga högt att man inte är så där himla bra och tipptopp som man skulle vilja. Lite fröken-duktig-syndrom som gör att man inte vill erkänna att det är tufft.