Återbesök

Hälsar nackspärren välkommen tillbaka.
Published with Blogger-droid v1.5.5.2

Min helg

Kick-off med jobbet torsdag till lördag. Trots att min kollega äntligen var tillbaka från semestern hade vi fullt upp. Resten av Sverige hade ju också kommit tillbaka från semestern. Särskilt på torsdagen hade vi massor, alla andra satt ju på säljmöte. Sedan bar det av till en konferensanläggning strax utanför stan. Där skulle det bastas och drickas öl. Jag drack öl. Svepte två ganska snabbt. Dags för middag. Ett fantastiskt vitt vin serverades till förrätten. Ett helt ok rött vin serverades till huvudrätten. Desserten var inte så mycket att hurra för, men det struntade jag i, var redan berusad. Satt och var väldigt ärlig i ett samtal med en kollega. Men han var också berusad och ärlig, vi var på samma nivå. Dags för kaffet. Det spillde jag över mina ljusbeiga byxor. Det var ingen som uppmärksammade det. Jag satt med en annan kollega och hade ett väldigt förtroligt samtal. Han blev förvånad över hur lite jag tjänar, med tanke på hur mycket jag jobbar. Jag insåg att jag var lite för berusad och tog min rumskamrat i handen och sa att nu var det dags för oss att gå. Väl på rummet pratade vi över två timmar om allt på jobbet. Hur illa behandlade vi känner oss och hur många av våra andra kollegor tycker så mycket om oss och inte fattar varför vi inte uppskattas mer. Jag somnade arg.
Vaknade första gången vid fem på morgonen, satt klockan på 6.30, och hade huvudvärk och spänd i hela kroppen. Kunde inte somna om ordentligt, var genomstressad. Kom tillslut upp, men mådde så illa att jag knappt fick i mig någon mat. Föreläsningen vi hade fick mig som tur var att slappna av. Lunchen var god och mättande och vädret var bra. Eftermiddagsaktiviteten var optimistjolle segling. Det var säkert 20 år sedan jag satt i en jolle sist. Nervöst klev jag ner i baljan och när de sköt iväg mig från bryggan tittade jag instinktivt på seglet och började leta efter vind. Jag tog mig runt bojen utan problem. Jag var en av de mest kompetenta i laget! Tävlingen drog igång och all stress och ilska var som bortblåst. Nu gällde det bara att hjälpa lagkamrterna och själv segla snabbt och smart runt banan. Vi kom tvåa. Dags för finalheatet. Åter var jag siste man ut i laget, det skulle hänga på mig om vi vann. Motståndaren var en van seglare. Han är ute varje sommar med sin båt, jag minns inte sist jag seglade. När vi rundade sista bojen, nästan precis bredvid varndra snodde jag vinden och drog om honom med riktig fart, och vann! När vi korades påmindes jag av att vinnarna ska antingen i sjön, eller bjuda laget runt hela kvällen. Det var bara att hoppa i. Fy. Fan. Vad. Kallt!
Med guldmedalj runt halsen plaskade jag nöjd och stolt till rummet och sedan vidare till bastun. Den här kvällen skippade jag ölen. Middagen var god och vinet okej. Vid kaffet hoppade jag över avécen och samtalade med de nya säljarna som jag inte träffat förut. En riktigt trevlig kväll och jag somnde inte arg den här gången.
På lördagen vaknde jag vid skaplig tid och åt en god frukost. Fick åka med en av favorit kollegorna hem och hade hela helgen framför mig. Jag mådde bra och var till och med glad.
Nu är det måndagkväll, jag jobbade över en timme idag. En hektisk dag idag och jag är arg igen och lite stressad.

Har jag sagt att det här jobbet är inne på sin sista chans? Har jag berättat att jag ska söka en utbildning som börjar om ett år?
Published with Blogger-droid v1.5.5.2

Litet dilemma

Under hela sommarhalvåret har jag varit av med min regnjacka. Jag har städat bort den och tycker mig ha letat på alla tänkbara ställen. Har förståss inte kollat i källaren än, men tycker egentligen att det skulle vara lite ologiskt att ta ner den dit.
Jag har under en längre tid gått i tankarna att köpa en snygg regnkappa eftersom den jag har är som en oformlig säck. Känns alltid så där kul att sätta på sig den när man är chic i övrig outfit.
På fredag är det planerat att vi på jobb kick-offen ska segla optimistjolle och ett regnställ är att rekomendera som klädsel då. Vi åker iväg med jobbet imorgon eftermiddag vilket innebär att jag måste lösa regnjackeproblemet ikväll.

Ska jag köpa en ny oformlig regnjacka eller försök hitta en snygg och sedan försöka hitta den andra hemma? Det är ju inte säkert att jag hittar den och det kan vara lite obekvämt att segla i en chic regnjacka.

Hjälp mig!
Published with Blogger-droid v1.5.5

Kick-off

Idag var det kick-off på dansen efter sommaruppehållet. Två timmar av cha-cha, samba, quickstep, vals, jive och lite rumba. Svetten rann och vaden krampade men åh, så fantastiskt roligt det är! Om två veckor drar terminen igång igen. Det ska bli så skönt att få röra på sig minst en gång i veckan igen. Men med tanke på hur trött jag blev i kroppen så måste jag börja styrketräna igen. Måste hitta insperationen...
Published with Blogger-droid v1.5.5

Trädkramare?

Published with Blogger-droid v1.5.3.1

Slutkörd

Jag är så trött att jag började gråta när Linlin kom in och hämtade sin Lilla Hund som lagt sig tillsammans med mig i min säng, för att gå ut och kissa med henne innan Linlin och Fröken skulle åka iväg och handla inför den stundande Kräftskivan. I tyst samförstånd visste hon att jag inte skulle orka gå ut med hunden och jag kände mig så otroligt lättad.

Trött tröttare tröttast

Igår när jag kom hem från jobbet gick jag direkt in i duschen. Där stod jag en stund och värmde upp min nerkylda kropp från regnet och lät duschstrålen massera min skalp för att få bort huvudvärken. Jag gick in på mitt rum och lyssnade färdigt på P3 dokumentär som jag numera lyssnar på till och från jobbet. Ca 20 minuter senare värmde jag upp rester från kvällen innan och samtalade lite med Linlin och Fröken. In på rummet igen för att fortsätta på min bok om kungens homosexuelle gammelfarfar. Jag läste ett och ett halvt kapitel sedan höll jag på att somna så jag gick upp för att borsta tänderna och sedan tillbaka till sängen igen.
En dryg halvtimme senare vaknar jag av mina egna snarkningar försöker somna om men behöver gå på toaletten. En snabb visit och sedan tillbaka till sömnen. Jag somnade med en gång. Något som är väldigt ovanligt för mig.
Vid halv två i natt väcktes jag av Linlins Lilla Hund som stod och gnällde. Det tog en stund innan jag kopplade vad det var och sedan vad hon ville. Hon var hungrig, upp och fylla på med torrfoder, sedan tillbaka till sängen.

Likväl är jag sjukt trött på morgonen. Jag kommer till jobb och några av mina kollegor sitter och tittar/lyssnar på någon 12-åring som spelar ett trumsolo. Ett hysteriskt trumsolo i mina trötta och stressade öron. Jag försökte stå ut med det, men tillslut bad jag dem stänga av.

Jag har delade känslor inför kräftskivan till helgen. Å ena sidan ska det bli kul å andra sidan orkar jag inte.

Magkatarr...

Att vissa kunder kan få magen att göra så satans ont...

Måste byta jobb

Tänk vad vissa personer kan förpesta ens tillvaro!
Morr...


Men sedan finns det andra som gör så att allt känns lite bättre.

:D

Usch, fy och blä!

Jag har en kollega som är något av det mest socialt inkompetenta jag varit med om. Han ska föreställa säljare, men det känns mest som om han sitter och väntar av tiden på kontoret. Ibland pratar han med kunder i telefon och så fort han ”lyckats” sälja något är han väldigt noga med att tala om hur duktig han varit. Men det känns som om han har betydligt mer privata samtal, i synnerhet med sin fru. Henne har jag släppt in en gång, då presenterade han inte henne för oss, så jag visste inte att det var hans fru och var nog ganska otrevlig mot henne. Jag var galet stressad, min kollega hade inte gjort många knop den dagen och jag hade förstått av ett telefonsamtal att han väntade någon. När det sedan ringde på dörren ignorerade han det totalt för att inte han skulle öppna dörren. Han skulle ju se ”upptagen” och ”viktig” ut inför sin fru.

Och han lyckas alltid på någon konstig vänster komma och snacka nonsens just som man är fullt upptagen med något annat. Nästan som om han sitter och väntar på att man ska bli upptagen.

Han är det senaste förvärvet av säljare och fler än jag på kontoret hoppas på att hans provanställning inte förlängs…

Mantra...

Måste. Börja. Träna. Ryggen. Gör. Så. Satans. Ont.

Sjukt bra!

tankar...

Lunchen är inge bra. Det ger mig tid att tänka. Vi är så få på kontoret att jag får äta ensam, jag roar mig med att läsa en stund. Men sedan sitter jag och softar lite. Då börjar jag tänka och då blir det tungt. Det gör det svårt att komma igång med jobbet igen när lunch-timmen är slut. Svårt att fokusera. Men det är bara att ge sig fan på att jobba så kommer man in i det igen, så småningom.

"Du är Ett Skogsrå!"

"Förförisk men en smula ensam virrar du runt på jakt efter ensamma män, men din skönhet kan tyvärr vara bedräglig. Du är stark, målmedveten och frigjord, och kan vara riktigt schysst mot andra personer – om du får din vilja igenom. Lika elak kan du å andra sidan vara mot dem som du inte gillar. Du har ett smittande skratt och ofta en vacker sångröst!"

Ibland stämmer FB-testen...

Sömnlös

Har egentligen gått och lagt mig för att sova men kan inte. Tankarna far runt i huvudet på mig och jag kan inte ligga skönt i sängen. Magen knyter sig och tårarna tvingar sig fram.

Ja, det handlar om Pandan, och Exet. För precis som med Exet föll jag i stort sätt med en gång för Pandan. Samma typ av känslor blommade upp. Men Pandan är mer försiktig än Exet så det blev inte samma känslostorm som då. Jag har tagit det lugnt, precis som han bad mig och det har passat mig bra. Varför skynda om det nu är vi för alltid.

Men precis som med Exet så har något förändrats. Jag upplever det som om han drar sig för att träffa mig, på sätt och vis. Visst han gillar mig, det är najs att hänga med mig och att ha sex med mig. Men han känner att jag känner mer och därför drar han sig undan.

Jag vet verkligen inte om det här är sanning eller om jag är överkänslig och det enda sättet att få reda på det är att fråga honom. Men jag är så rädd för att ha rätt. Och det gör så ont att ha rätt. Fast det gör ju ont nu också, när jag inte vet.

Just nu önskar jag att jag var fyra år och snubblat på asfalten och skrapat upp mitt knä. Att jag kunde krypa upp i mammas eller pappas famn och de skulle krama mig och pussa mig tills det onda gick över.

Jag bangade

Jag skulle lätt kunna skylla på yttre omständigheter.
Stället vi åt på var för öppet och stressigt, mamma ringde och vi pratade ganska länge. Vi satt i en välfylld tunnelbanevagn. Pandans jobb ringde två gånger och det var riktigt långa samtal.

Men om sanningen ska fram så bangade jag.

Vad gör jag här?

En gång är ingen gång, två gånger är en vana.
Det här jobbet är inne på sin andra chans nu. Är så satans trött på hur saker fungerar här.

Ska jag eller inte, byta karriär?

Pepp

Kom igen vänner.
Jag behöver ert stöd.
Ska träffa Pandan ikväll.
Kommer säkert banga ur.
Ge mig tips om hur jag kan börja prata med honom, utan att jag blir surtant eller tjatmoster.
Kom igen, jag är livrädd.
På riktigt!

Tillslut

Pandan drack öl igår. Det resulterade i att han 1. Kommenterade min FB status 2. Skickade sms, samt 3. Ringde.

Jag är glad för att han ringde, att bara höra hans röst gav mig en skön känsla, men jag måste prata med honom. Om han vill fortsätta träffas får han anstränga sig lite mer. Att inte höra av sig på nästan en vecka tolkar jag som ointresse och då förbereder jag mig för att gå vidare.

När är egentligen rätt tillfälle för att prata om sånt här?

Magiskt

Om det är en film du ska se på bio i år så är det Inception!



Alltså, den där Christopher Nolan vet vad han gör. Jag har inte sett en film av honom som jag inte gillar. Memento, Insomnia, The Prestige, de senaste två Batman filmerna och så nu Inception.

Ju djupare filmen gick desto mer förälskad blev jag. Och den var så SNYGG, ett konstverk. Har inte känt så sedan 300 och innan dess Fight Club och Romeo + Julia.

Jag verkligen ÄLSKAR känslan när man sett en bra film.

Se den!!!!

Det gör liksom ont

Träffade en charmerande 8 månaders tjej i lördags.

Gosade med en tre veckors i söndags.

Fröken fick samtal igår från en potentiell kavaljer.

Idag ändrades en gammal klasskompis Facebookstatus till förlovad.

Still no sign from Panda.

En smula

Är aningens mer motiverad på jobb idag. Igår var det seeeegt att komma igång. Nu har jag varit här 10 minuter och har redan hunnit med att rensa bland lite papper osv. Kanske den här dagen går lite snabbare.

Suck...

Jag är lite irriterad, på Pandan. Söndag till torsdag spenderade vi tillsammans i hans föräldrarhem. För det mesta bara vi två, ibland gästspel från hans bror. Det var supermysigt. Vi mös, vi låg, vi åt, vi låg, vi promenerade, vi låg osv.
Men vi pratade aldrig, alltså vi hade inte "the Talk". Flera gånger tänkte jag, "Nu, nu är det ett bra tillfälle", men så intalade jag mig att jag inte tyckte att vi behövde det. Jag inser nu att det var bara min rädlsa som tog över. De senaste gångerna jag haft "the Talk" har det ju inte slutat så bra. Jag är så rädd att han ska backa ur, som alla andra.

Jag har inte fått något som helst livstecken från honom sedan vi skiljdes åt i torsdags. Inget sms, ingen chatt, inte ens en "gilla" på FB. Därav min lilla irritation. Igår började jag fundera på om jag ska låta bli att höra av mig för att se hur lång tid det tar innan jag får ett livstecken. Men är det barnsligt?

Jag vet inte om det är ett ointresse av honom eller om han bara är så, vad är rätt ord, uppe i sin egna lilla värld att han inte vet hur lång tid det gått. Han har ju lite halvdålig koll på saker ibland.

Jag vet att jag bara borde ringa honom och berätta hur jag känner, men det är så sjukt läskigt. Bara att skriva om det gör mig gråtfärdig och hjärtat började slå snabbare.

Fan, varför ger jag mig in i den här leken?!?!!

Åter

Jag sitter med jacka, vantar och filt. Har en sur kaffesmak i munnen och telefonen ringer så fort jag börjat med en tanke.

Japp, du har gissat rätt. Jag är tillbaka på jobbet. Semestern är slut. Nu får jag vänta till december innan jag kan vara ledig igen.

Jag hade tänkt bli bättre på det här med bloggning nu faktiskt. Men jag tror att vissa förändringar krävs. Jag har funderat ett tag på en ansiktsupplyftning, men vet inte riktigt hur ännu.