Det nya livet

Vänner!
Jag har startat en ny blogg, jag kallar den för "Det nya livet" och där kommer jag skriva om allt som händer mig nu när jag börjar på ny kula. Men jag orkar ta mig tusan inte att hålla på med omskrivningar längre. Så jag skiter i påhittade namn och låser den i stället. Alla ni som jag känner IRL och som jag har e-post adress till har jag skickat en inbjudan till. Har ni mot förmodan inte fått en inbjudan har jag inte din adress, eller så vet jag inte om att du läser. Så skicka din adress till mig, så ska du få en inbjudan.

Uppsagd

Idag sa jag upp mig från jobbet.

Konstigt nog känns det inte lika stort som när jag skrev på kontraktet den där dagen i oktober 2008. Jag minns hur jag tyckte världen såg annorlunda ut den där eftermiddagen när jag tog samma bussresa hem som idag. Då tittade jag drömmande ut genom fönstret. Idag sitter jag och twittrar, facebookar och bloggar som vanligt. Men jag har i och för sig låtit tanken sjunka in i en vecka nu. Och jag känner mig faktiskt lättad, glad. Jag kommer orka hålla ut hela sommaren. Det är bara två månader kvar.
Sjukt.
Sjukt kul!
Jag vet om två personer, kanske tre, som kommer bli mina klasskamrater. Vilka blir de andra 14?
I can't wait to find out!
Idag är första dagen på min nya tillvro!

Published with Blogger-droid v1.7.1

We are all meant to shine, as children do

Jag tror inte på Gud, är inte religös, men de här orden, de påverkade mig. Gick rakt in i hjärtat.

“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.” Marianne Williamson


Jag tackar en artist jag följt i snart 20 år för dem orden. Helt fantastiskt hur han dessutom svarar sina fans i nästa blogginlägg.

De ringde precis...

JAG KOM IN!!!

Senast på fredag…

Jag ringde flera gånger i fredags, inget svar.
Jag ringde igår, inget svar.
Jag ringde idag, en kvinna svarade. Hon var mycket trevlig och förstående, de höll på med det nu och hade inte bestämt sig. Men hon bad mig ringa på fredag förmiddag om jag inte redan fått besked på posten innan dess.
Jag frågade igen hur många sökande det var. Ett trettiotal sa hon, de tar in 18.

Så, senast fredag förmiddag tycks jag få veta om min framtid.

Tänk om

Tänk om jag inte kommer in på skolan! Om två veckor idag hade jag tänkt ringa till skolan och höra.
Jag måste mentalt förbereda mig på att jag inte blir antagen. Vad ska jag då göra?
Mitt akuten besök förra fredagen vittnar om att något är fel och när jag kom till jobbet i måndags knöt sig magen och jag kände hur hela kroppen spände sig. I've been on the edge the whole week.
Jag måste förändra min livssituation, det här går inte.
Foxymama ställde de rätta frågorna när jag beklagade mig för henne. Vad är jag bra på. Vad brinner jag för.

Det tog mig en liten stund att komma på mina kvalitéer, men hittade till slut. När jag sedan lät de tankarna gro mindes jag på vägen hem, en idé jag fick för flera år sedan. Kanske tiden är inne för att göra den till verklighet?!

Från :-( till :-)

Att bli ratad gör ont och tar ner humöret. Verkligen tar ner humöret. Men jag ska ta till vara på min nyfunna insikt och "rise above it"!

Förbannelse

Ja, vad säger man?
Det tycks ligga en förbannelse över vad gäller mitt kärleksliv.
Jag har allt de söker, men de blir inte kära i mig. Sedan när vi brutit upp hittar de en ny som de bildar ett liv med.

Hur häver man en förbannelse?

Sammanfattning

Tänk att två dagar kan kännas som en vecka. När jag åkte den sista biten hem igår, som jag åkt så många gånger förr, kunde jag inte förstå att det var bara två dygn sedan jag åkte där. Min lilla utflykt var verkligen intensiv.
När jag var där kände jag mig lugn och samlad och när de andra pratade om hur mycket som for runt i deras huvuden tänkte jag att just så var det för mig för en vecka sedan. Fast det var intensivt, jag däckade strax efter 21 igår och vaknade med huvudvärk idag.

Vilka helt fantastiska människor jag mötte! Vilken värme och trygghet de bjöd på. Vissa kände jag att jag klickade mer med än andra men det är ju så det är.

Självklart hade vi stereotyperna där. Tjejerna med orakade ben och under armarna och färgat rött hår. Pojkflickorna med kort hår och maskulina attribut.
Den snygge killen med fransklingande namn, killen med otvättat hår som har svårt att vara tyst. De överviktiga med svart hår och bubblande skratt. Den utländska killen som knappt förstår språket och inte riktigt hänger med. De lite hårdare brudarna med harembyxor och en liten fläta i håret och piercing. Den tysta punktjejen som flyttade hemifrån när hon var 15. De som inte riktigt vill bli vuxna, de förvirrade och flaxiga.
Det var den här samlingen jag mötte
och jag gillade fan alla när jag åkte där ifrån! Alla bjöd på sig själva och lämnade plats åt andra.

Intervjun gick bra. Jag var inte nervös, lyssnade på deras frågor och visade min glöd. Kände verkligen att jag fick sagt det jag ville.
Nu handlar det om att jag ska platsa i gruppen. Det är nämligen en grupp de sätter ihop, 18 olika personer som ska vara så brett som möjligt, men som ska kunna fungera ihop.

Till midsommar vet jag.

På ett tåg, på väg mot framtiden?

Då sitter jag på tåget mot den lilla staden där skolan ligger. 14.00 ska jag vara där. Då bestäms mitt öde. Är det där jag kommer spendera mina närmsta två år från och med augusti?
Inte förrän nu när tåget susar fram genom ett soligt Sverige kan jag slapna av. Jag vaknade utan problem och kände mig förväntansfull, men desto mer klockan närmade sig avfärd desto mer ökade pulsen. När jag beställde mitt kaffe på stationen och det var 20 minuter kvar till avgång ångrade jag nästan att jag beställt en capuccino istället för en enkel svart kaffe. Kunde pojkspolingen sluta vara glad och trevlig och bli färdig med med min capuccino någon gång! Tänk om jag missar tåget? Jag hann knappt tänka tanken för jag hade koppen i min hand. Han jobbar trots allt på en tågstation..!
På perrongen stod det ett tåg, men det stod inte min destination på dörren. Är det fel tåg? Tänk om jag åker åt fel håll. Ögonen flackade fram och tillbaka och jag försökte läsa av de andra som stod där och väntade. Såg de oroliga och stressade ut? Nä, de var helt kolugna, men jag noterade två tjejer som skulle kunna vara på väg till samma mål som mig.
Jag frågade konduktören och det var rätt tåg. Jag ska vara framme 11.54. Tänkte få i mig lite lunch då och ta bussen ut till skolan.

Hur känner jag mig då?
Vad förväntar jag mig?

Jag tror att jag är ganska mycket äldre än de andra, men kan självklart ha helt fel.
Jag försöker tänka igenom vad de kan tänkas fråga under intervjun och försöker formulera mina tankar och känslor så de kan förstå mig.
Jag kommer antagligen nämna stenen, men vill inte skylla på den för att jag hamnat där jag är idag. Jag har gjort en viktig känslomässig resa mellan 20 och 30. Och jag tror att den resan hade kommit med eller utan stenen, men kanske något kortare.
Alla de jobb jag har haft har fått mig att möta människor som jag aldrig annars skulle möta och de har lärt mig massor.
Jag har blivit sårad och varit långt nere i mörkret men har haft fantastiska människor i min närhet som hjälpt mig upp. Och jag har själv varit del i andra människors uppgång. Fast jag har också sårat, något jag inte är stolt över men inser att det är mänskligt.

Jag försöker leva i nuet och njuta av stunden.

Tillklippt

Jag satt som hårmodell igår på min salong när de hade en workshop för andra frisörer. 300 spänn för klipp och färg, taget tänkte jag som annars betalar det dubbla för enbart klipp.
Jag kommer dit och sätts i en stol och blir vald av en trevlig norska.
Först var jag lite fundersam till henne, för även om hon var snygg i sin frisyr var den lite tråkig. Och jag hade absolut ingen tanke med vad jag ville göra med mitt hår.
Men så kom min vanliga frisör fram till oss. Hon var en av dem som höll i det hela och hjälpte till och konsulterade frisörerna. Så fort hon började prata om mitt hår försvann de funderingar jag först haft. Det här kommer bli bra!

Oj, vad nöjd jag blev! Jag har haft något liknande förut som jag trivdes i. Det är kort men kvinnligt. Jag kan göra en synthig, popig, punkig eller mjuk variant av det.
Och färgerna tar fram sköna effekter.

När jag frågade om betalningen visade det sig att det var gratis. Fantastic! Jag som spenderat för mycket pengar redan. Jag blev även tillfrågad om jag vill sitta modell fler gånger. De behöver öva upp sin snabbhet och det säger jag inte nej till.

Insikt

I morse vaknade jag och allt var grått och trist och blä. Så som jag kännt mig allt som oftast ganska länge nu. Men jag tog mig ur sängen och åkte till jobb.

Vid slutet av min resa började några tankar formas och när jag hoppat av vid min hållplats, fotat den dagliga bilden tänkte jag på något jag och mamma pratade om i påskas. Det var pappa och hur han har mått under hela mammas cancer som vi diskuterade och jag sa, men pappa är stark.
Nä, svarade mamma, det är ju det han inte är. Jag får vara stark för honom med.

Jag tänkte inte mer på det, inte aktivt i alla fall, förrän nu. Jag är som pappa! Jag har fått hans beteende att begrava mig i det jag känner till och slita tills kroppen och själen tar stryk. Men samtidigt vet jag att jag är stark som mamma. Jag har tog mig igenom njurstenen med den strykan, jag har bara glömt bort det.
Det är nu dags för mig att plocka fram Mamma i mig och ta för mig.
Jag ska blända skolan nästa vecka med min glans och sprida glädje och positivitet till mina kollegor och mina vänner. Jag vet att den Weeza som glittrar och värmer finns. Hon har bara haft svårt att hitta stjärnstoffet.

Cirkeln

Tänk vad dålig man kan vara på att se saker själv. Jag är så infernalisk trött och kan inte förstå varför. Jag går inte och lägger mig särskilt sent och det är inte det minsta stressigt på jobbet. Jag sitter och nästan somnar framför datorn och mina kollegor upplever mig väldigt tyst.
Jag tror Foxy Mama slog huvudet på spiken idag. Jag sover oroligt. Jag är lättväckt vilket jag inte annars är.

Jag får nog räkna med att sova dåligt minst en vecka till. Jag vet vad som bekymrar mig, skolans att vara eller icke vara. Inte förrän jag varit där i nästa vecka kan jag få ro.
Och tyvärr tror jag min oro väckt mina spöken igen och de göder oron. En ond cirkel som jag måste bryta. Jag är inte svag, jag är en stark kvinna som brås på min mor. Jag ska sluta tvivla på mig själv och ta för mig i livet och njuta.

Allt löser sig!

Beviset

Och där kom beviset på min oro, magont!

Tack för den!!!

Ovisshet

I fredags fick jag brevet. En inbjudan till skolan för intervju och förkurs.

Imorgon efter lunch ska vi ha avdelningsmöte. Jaggan har en magkänsla att de ska berätta att de inte konmer ta in en vikarie under hennes mammaledighet. Och visst, fortsätter det vara så här lugnt som det varit sedan november kan jag väl förstå mina chefer. Men de vet inte att jag sökt en utbildning. Och jag vet inte om jag ska berätta det imorgon.

Det lutar nog mest åt att jag inte säger något, inte förren jag varit på intervjun. Jag kanske inte vill gå utbildningen efter jag varit där. Det kanske känns helt fel.

Idag är det många fjärilar i magen. Jag är nervös för vad som ska sägas på mötet imorgon och jag vet inget om min framtid. Om jag inte vill gå utbildningen eller jag inte kommer in, vill jag jobba kvar då? Ska jag säga upp mig utan att ha ett nytt jobb att gå till? Och om jag kommer in, ska jag ta tjänsledigt istället för uppsägning?

Usch, jag är illamående och gråtfärdig.

Hemma

Mina föräldrar bor på landet och just nu piper det i mina öron på grund av tystnad.
För övrigt var min pappa ironisk som ung (syftar på bilden), det var på 60-, 70-talet.

Månstret var väldigt förtjust i stranden. Så mycket dofter att följa. Och vattnet var kul! Och snäckorna var goda!

Go' natt!

Skadad

Mitt hjärta har fått sig en hel del hårda slag och jag visste att det var ömt och fullt med blåmärken, men jag har nu insett att det tom är skadat. Skadat in i själen så pass att jag tvivlar på mig själv att jag är värd något fantastiskt.

En tvekan, en dags tystnad och en oväntad handling fick alla spöken att titta fram igen. Jag var igår ett känslomässigt vrak och begravde mig i arbete.
Tack vare mina fantastiska vänner, Linlin, Fröken, Foxymama, Ikis, Jaggan och Räddningen samt mammas kloka ord, lyckades jag slåss mot mina väderkvarnar och mådde faktiskt helt okej när jag såg hans sms.
Vår dejt blev inställd, men inte på grund av att han tröttnat på mig som jag, nej spökena, trott. Han jobbade fram till 22 och ringde då för att kolla att jag inte var alltför sur. Sur?! Jag var överlycklig.

Kanske mitt sårade hjärta äntligen får läka. Jag ska lyssna på min mors kloka ord, Njut av nuet, lev inte i det gamla.

Published with Blogger-droid v1.6.8

ÅH!

Vill ha! http://www.skatepro.se/61-4337.htm

Pyssel pyssel

Se så fint jag pysslade igår!
Åh, vad kul det var. Jag har inte pysslat på jättelänge. Lite blodad tand nu kanske...

Published with Blogger-droid v1.6.8

Är du kär?

Igår frågade en kollega mig om jag var kär. Spontant svarade jag nej, inte än, men är nog på väg. Men det fick mig att fundera, kanske jag redan är det!

Jag funderade på hur jag blir när jag är kär och när var jag kär senast? Som jag minns det har jag svårt att äta, jag är euforisk dygnet runt, fnissar åt allt, har massvis med energi, kan inte prata om annat än honom, pirr i magen när jag tänker på honom. Är det så nu? Första veckan hade jag lite svårt att äta, men nu äter jag som vanligt. Jag är inte euforisk hela tiden, men jag ler nog lite oftare kombinerat med lite fniss. Energin vet jag inte om det beror på honom eller solen, och har jag verkligen så mycket mer energi? Jag pratar rätt ofta om honom, uppblandat med anekdoter om Månstret och hur jag saknar Fridolf och Solstrålen som jag ska få träffa i påsk. Och det pirrar till i magen när jag tänker på honom!

Ikväll, efter jobb, ska jag träffa honom och jag tycker att den här dagen kan gå snabbare än vanligt. Jag vill bara hänga med honom hela tiden!

Så, jag är nog kär. Kan det verkligen gå så snabbt? Men jag är antagligen inte kär på samma sätt som när jag var 20. Det verkar förändras, lite, med åldern.

Eller, vad tror ni?

Månstret

Published with Blogger-droid v1.6.8

Värme

Det värmde gott i den här hundägarens hjärta ikväll. Månstret ligger ju inte gärna i min säng när det ska somnas in. Hon brukar hoppa upp vid fyra på morgonen flr att sedan kela när klockan ringer. Men ikväll hade hon inte bara gått in själv på mitt rum, utan också lagt sig på sängen och väntade på mig.
Åh, mitt lilla trassesudd till monster!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Katten Gustaf

Är det för att helgen och i synnerhet söndagen, var så bra som gör att den här måndagen är så blä!?
Hur vänder jag det här? Månstret är 6 månader idag och det förtjänar väl lite positivitet. Och Solstrålen fyller 2 idag, men henne träffar jag inte förrän i påsk.

Men alltså hallå, vad är det med busschaufförerna idag!? Den i morse var segare än gammal kola och denn jag åker med nu kör galet ryckigt. Skräp er!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Namnbyte

Mina veckodagar har börjat få nya namn. Det är Dans-tisdag, Klick-onsdag och så nu då Kyss-torsdag som bara plötsligt bubblade upp!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Lucky 32?

Oj, alltså vilken helg! Var det verkligen verklighet? Jag vet inte om jag vågar skriva för mycket, är rädd att jinxa det, men det verkar som om stjärnorna ligger rätt för mig i kärlekens tecken. Jag som på riktigt börjat ge upp! Kan 32 vara mitt nya tur nr?

Ett vägskäl där de olika vägarna är attraktiva på sitt sätt. Hur vet man vilken man ska ta?

Published with Blogger-droid v1.6.7

Förvirrad...

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ur ett annat perspektiv

Refrensperson nr 2 var snabb med att svara och skriva ihop något.
Vad märkligt det är att läsa om hur någon annan uppfattat mig. I tre och en halv termin har hon varit min danslärare. Vi har träffats ca 40 gånger, endast i gruppsammanhang och jag känner själv att hon läst av mig bra. Och så som hon uttryckte sig skulle jag inte göra och det är det som är så spännande.
Det var fina ord och jag är glad att jag vände mig till henne.
Det bästa hade varit om min första referens också skrev ihop något men jag är nöjd med det här.
Nu återstår en egen sammanfattning om varför jag söker och att leta upp alla mina gamla papper och intyg. Var har jag nu dem...

Published with Blogger-droid v1.6.7

Morgonstress

Vid tre i morse började det. Linlins Lilla Hund ville ut och kissa. Jag vaknade och behövde det samma. Kissa alltså, men jag behövde inte gå ut. Månstret hörde att Linlins Lilla Hund var i lägenheten och ville hälsa på henne. Jag gick och hämtade henne för nu skulle vi sova, inte leka. Vid fyra började visst fåglarna kvittra och Linlin stängde sitt fönster för att kunna somna om vilket fick Månstret att skälla eftersom det var ett ljud hon inte kände igen. Vid sex kom både jag och Linlin upp efter att båda våra klockor ringt ett tag. Vi konststerade nattens rummlamde och att vi bägge drömt ganska otäcka drömmar om Linlins Lilla Hund.
Månstret kissade på den nya mattan, tji fick jag som trodde hon kunde hålla sig tills vi skulle gå.
Vid sju gick Linlin och jag stod också i startgropen med bägge hundarna som skulle till Knose idag. Linlins Lilla Hund började gnälla så där som hon gör när hon behöver bajsa och fick igång Månstret lite också. Väl ute gjorde de sina behov. Självklart inte samtidigt, och vi tre tillfällen så alla mina påsar förbrukades. Dessutom var det ganska löst för att grannen som passar dem ibland ger dem blötmat. Alltså fastnade det i Månstrets lurviga päls och jag fick rota fram en servett att torka henne med. Månstret var på världens lekhumör och attackerade Linlins Lilla Hund hela tiden, så jag försökte hålla dem separerade.
Tunnelbanefärden gick smärtfritt, jag fick mitt kaffe och när jag lämnade dem hos en yrvaken Knose fick jag tvätta Månstret lite i baken. Hoppas jag fick bort allt.
Trodde att jag skulle hinna till den sena bussen men turligt nog stod det en buss och väntade. Jag fick sittplats längst bak, där det är som varmast. Så nu sitter jag här och skumpar och svettas längst bak i bussen och sumerar starten på den här torsdagen.
God morgon!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Referens 2

Tänk, att det ska vara så läskigt att be någon skriva en referens åt en. Jag har nu frågat en andra person för referens. Den här gången var jag t y d l i g med att det skulle vara skriftligt. Vi får se vad hon svarar, det är ett långskott den här gången. Ja, det var det förra gången också, en klassföreståndare jag inte haft någon kontakt med på 13 år. Den här gången frågar jag min danslärare. Visst, dans och drama går hand i hand men hur väl känner hon mig efter att träffats en gång i veckan i tre och en halv termin? Jag hoppas att hon sett de kvalitéer jag tror mig ha för yrket.
Ja ja, nu har jag skickat mailet, nu ligger det hos henne. Vill hon inte, så vill hon inte...

Published with Blogger-droid v1.6.7

Lycka

Åh, det är så härligt. Jag kan ha mitt fönster öppet på kontoret. Den friska vår luften sipprar sakta in och förmiddagssolen värmer mig. Som jag älskar den här årstiden. Våren liksom bara slog till igår! Nästan all snö försvann, det är bara högarna kvar. Nu väntar jag bara på att isen ska släppa.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Just nu

Det börjar kli på bröstet, precis där halsen börjar, jag fryser men är ändå varm. Axeln sitter högt upp och värker. Magen gör sig påmind och händerna darrar. Hjärtat slår hårt.
Vad är det med mig?
Just det, det är så här stressen ser ut.
Ta ett djupt andetag, slappna av.

Published with Blogger-droid v1.6.7

På gång

För bara några dagar sedan gick det inte att gå på denna sidan av gatan. Trottoaren var helt igenskottad av snö. Men idag gick jag här!

Älskade vår, snart är du här!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Björnen vaknar

Härom dagen var det en vän som liknade mig med en björn som vaknat upp ur sitt ide och hon kunde inte ha mer rätt. Jag är generellt dålig på att höra av mig till mina vänner och min familj, men på vintern är jag exeptionellt usel på det. Mörket och framförallt kylan gör att jag stänger in mig och liksom stänger av. Livet i mig går ner på sparlåga.
Men så kommer vårsolen. Den lyser varmt och länge. Det är inte kolsvart ute när jag åker till och från jobb och på dagen värmer solen mig vid mitt skrivbord på det annars kalla kontoret.
Jag fnittrar mer, orkar mer och vill inget hellre än att träffas, umgås, socialisera. Och nu när jag har Månstret, som älskar att gå ut på långpromenad finns inga ursäkter att sitta hemma och döda energin framför tvn eller datorn.
Idag gick jag i en och en halvtimme med P3 dokumentär i lurarna och njöt av vårsolen. Nu är jag på väg in till stan för att strosa lite innan jag ska få träffa Mattsons tvillingar.
Björnen har helt enkelt vaknat!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Happy kvinnodag!

Det absolut bästa med internationella kvinnodagen är att min mamma engagerar sig. I några år nu har hon samlat kvinnor som jobbar eller har jobbat med henne i olika åldrar och gått ut och ätit med dem. I år visste hon inte om hon skulle orka i och med hennes behandlingar, men i slutet av förra veckan kände hon att det går. Hon ringde runt och ikväll är de tio kvinnor som går på en restaurang som drivs av en mor och hennes dotter.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Vår receptionist berättade precis:

- Det var en tant som precis ringde och frågade om den där ”sa-vår-VD:s-italienska-efternamn” som ägde vårt företag. Jag svarade, nä, han är endast vår VD. Tanten fortsatte med att hon hade sett på vår hemsida att vårt företag är japanskt, är det japaner som äger det? Ja, svarade jag, det kan man säga. Tanten säger då: - Då är jag inte intresserad och drar mig tillbaka, sedan la hon på!

Folk

Jag tittar mycket på folk, åker ju kommunalt. Och oftast har människor ett uttryckslöst ansiktse. Men så ibland, väldigt sällan, ser man något i blicken som förändras. Det liksom glimrar till och de spricker upp i ett leende. Eftersom de reser ensama slår de ner blicken och försöker kväva leendet. Då vet man att ett kärt minne uppenbarat sig för dem. Jag älskar att se det!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Crazy

Alltså, sedan Räddning började här har vi blivigt helt galna på jobb. Att Jaggan blev gravid precis då också gör ju inte saken bättre. Och jag är nog lite skengravid, jag. Galet sugna på kakor är vi allihopa, hela tiden. Man skulle nog kunna kalla oss Kakmonster....

Ljuset

Jag ser ljuset!
Nej, jag har inte blivit religös. Men det känns nästan som en religös upplevelse att se ljuset igen. Våren är på väg!
Som jag älskar våren. Ljuset kommer tillbaka, växter och djur vaknar upp och vi människor likaså.
Varenda cell i min kropp fylls av energi och världen har inga gränser. Allt kan hända! Kom an livet, nu kör vi!!!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Blåkrage

Jag blir så glatt överraskad när sk blue collar män (oftast män) är super trevliga och hjälpsamma. Egentligen borde jag veta att dem är det, jag pratar ju dagligen med dem i mitt yrke. Men de tar jag nog förgivet.

Idag skulle jag hämta ut nya hem nycklar. Jag ringde till värden för en vecka sedan och de sa att jag kunde hämta från och med idag. Jag gick tidigare från jobb för att hinna i god tid. När jag väl hittat dit var mina tår stelfrusna och trots att jag gick på toa innan jag åkte, var jag kissig. Min order hade inte hittat fram, men den norrländska mannen visste vem min bovärd var och ringde honom. Jag fick sitta ner några minuter och så visade det sig att han fanns i närheten och gjorde sig besväret att komma till butiken för att hjälpa mig. Så efter ett par samtal till kontoret och en förväxling mellan mig och en granne (vars post jag brukar få) fick jag äntligen mina nycklar. Och hela tiden var dessa karlar toppen trevliga!
Dessutom vann jag överlägset för att jag hade den bästa nyckelknippan.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Apu apu

På mitt jobb sjunger vi barnvisor. Dagens visa är: Apu apu

I Medelhavet sardiner simmar
Apu apu, apu apu
Men i mitt hjärta där simmar du
Apu apu, apu apu

In Middleocean sardines are swimming
Apu apu, apu apu
But in my heart are swimming you
Apu apu, apu apu

I Medelhavski sardinski simski
Apuskiduski, apuskidu
Men i mitt hjärtski där simski duski
Apuskiduski, apuskidu

I Norske havet små torsker svömmer
Apu apu, apu apu
Men i min blodpump där plasker du
Apu apu, apu apu

Ett tips, för kanske nästa Alla hjärtans dag.

Om du gillar någon, säg att du tänkte köpa blommor, men gjorde inte det. Säg heller inte att du hade kunnat lägga 300 kr på en bukett istället för ett plastskydd till mobilen, som slängdes. I det här läget är det inte tanken som räknas. Det är varken gulligt eller romantiskt. Köp blommor eller håll tyst!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Dagen efter Alla hjärtans dag

Helt ärligt! Om jag flirtar med någon på tunnelbanan, kan det utvecklas till något mer? Jag menar, skulle han börja prata med mig? Och då pratar jag om en tunnelbaneresa kl. 17.30 en helt vanlig tisdag!

Nyss fick jag mer än en gång ögonkontakt med en kille som satt mitt emot mig. Han var lång, brunt hår,
bruna ögon och jag tror han pratade franska. Han var riktigt snygg!
Jag hade velat att skulle prata med mig, men händer sådant? Jag hade velat le mot honom, men gör man det?

Published with Blogger-droid v1.6.7

Snö

Stackars Loulou och Estelle. Undrar om de fryser?

Published with Blogger-droid v1.6.7

Utanför mitt fönster

Deprimerande väder. Tur att det är mörkt när jag går hem, så jag slipper se skiten!

Published with Blogger-droid v1.6.7

She's alive

Lite trött och pluttig, men hon lever.
HURRA!!!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Linlins Lilla Hund

Idag skickar vi alla positiva tankar vi kan till Linlins Lilla Hund som akut opereras efter lunch för livmoders inflamation. Hon klarar det här! Hon är en tuff och livsglad tjej! Hon är inte färdig än!

Gärna

Tänk att ett litet ord, på fem bokstäver, kan värma så mycket.

Gärna är jag referens till dig skrev han.

Shit, det där gjorde verkligen min dag! Jag är trött, orkade knappt sminka mig i morse och ser därför tröttare ut. Mensverken är jobbig och jobbet trist. Det är nästan så att jag var på väg att hoppa över dansen. Men så såg jag symbolen på mobilen. Jag hade fått mail, kunde det vara ett svar från min lärare. Eller är det bara något tråkigt?

Ordet "gärna", så mycket det säger. Han minns mig och på ett positivt sätt. Och utbildningen jag ska söka ser han gärna att jag går.
Idag är en bra dag!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Förresten...

Nämnde jag att dansen börjar idag. Äntligen! Kroppen har verkligen längtat efter det här. Så fort jag hör en låt där jag kan identifiera vilken dans man kan köra till den, rycker musklerna mina ben. När jag sitter på bussen eller liknande vill jag liksom bara rycka tag i närmsta karl och dansa en tango, cha-cha eller t om jive!
Fast det gör jag så klart inte.

Det är för trångt på bussen!

Hehe, nä, skojade bara...
Men tänk om man hade gjort det. Härligt befriande! Fast det skulle jag aldrig våga.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Word!

Tackar Fjärilen för den här länken.

Nu har jag ingen kille som kan ge mig lite dna, men jag ville ändå dela med mig av denna kloka mans ord...

Dublett?

Linlin berättade en lite kul grej igår. I helgen när hon var och plåtade på en dans/modellskola hade det varit en tjej som delade namn med mig. Inget särskilt med det, mitt namn har blivit allt vanligare, men det hon noterade var tjejen som hon kommit dit med och fotades direkt efter delade Linlins namn. Hon kommenterade det roliga sammanträffandet, eftersom vi delade namn med de här tjejerna och varit bästisar sedan vi var 16, men kom på att det var ju inte ens säkert att de var det. Men jo då det var de. Visst, de gick bara i nian, men de skulle faktiskt gå estetiskt ihop! Vilket jag och Linlin gjorde, för er som inte vet det.
Linlin förutspådde att de skulle bli vänner för livet och var tvungen att fråga vilka stjärntecken de var. Det var inte samma som oss, vilket nog var lika bra det. Det hade varit lite för läskigt annars.
Jag frågade om Weeza2 var huvudet längre och hade mörkare hår än Linlin2. Håret var något mörkare, men de var jämn långa.

Men det känns lite underligt, att det finns två 15 åriga tjejer där ute som delar namn med mig och min bästa vän, lite som ett parallellt universum. Fantasin bara flödar i mitt huvud nu…

Morgon

Jag kom iväg i tid hemifrån, men när jag bytte till buss visade sig att den var mer än 10 minuter sen. Jag skickade ett sms till Jaggan som jag brukar när jag blir sen och fick det hör svaret:
Det är ju bara så typiskt. Men varför försöka ändra en vecka på en torsdag? Haha det är inte meningen att det skall vara en tidigt vecka för oss. Du var tidig för hela veckan i måndags :)
Ibland, ganska ofta, slår hon huvudet på spiken!

Published with Blogger-droid v1.6.5

03.45

Då gick jag upp i morse. Redan vid 3 väcktes jag av att valpen/Månstret moffade åt väckarklockan som började tändas. Jag fick en sådan "soluppgångsklocka" av brudarna i julklapp.
05.50 var jag på kontoret, utan min morgon-cappuccino! Vid 08.30 tog jag min tredje kopp maskin-kaffe. Förutom att jag gick på toa en gång, hämtade kaffe två och frukt en, satt jag med excel och städade upp inventeringslistan och lagersaldo listan från vårt system till kl 12.
Efter lunchen gick jag igenom diffarna, gjorde en ny lista på det som skickades till lagret för att dubbelkollas. När det var gjort var jag ganska mör i huvudet. Jag var helt inställd på att gå hem 16.30, prick. Strax efter 16 kom de två som bestämde att vi skulle ha inventeringen nu innan vi flyttar lagret i helgen. Stensamlaren och Stolpen (som jag berättade om i mitt förra jobbinlägg). Mina två favoriter alltså, som också är oerhört förtjusta i varandra. De börjar ifrågasätta min lista, särskillt Stolpen, om värdena verkligen var att lita på. Hon hade nämligen helt andra siffror på sina listor. Stensamlaren kläckte ur sig att vi onte hade skött det här så bra. Hade de kommit till mig en halvtimme tidigare hade jag nog börjat gråta, av trötthet, men jag var ännu tröttare och lät dem gnabbas, som de alltid gör. Att sitta tyst var nog det bästa jag gjort för beslut togs. Beslut som jag väntat minst två år på.
När Stolpen sedan gått och det var bara jag, Jaggan och Stensamlaren kvar kom han bort till mig och sa att han litade mer på min lista än hennes. Jag förvånades över att han gav mig det. Det var länge sedan han var vettig och trevlig mot mig.
Jaja. Än är inte inventeringen inte klar, jag gick vid 17 och imorgon kan jag få hjälp av Jaggan och Räddningen får ta telefonen.

Just det. Imorgon ska vi ha möte med närmsta chefen. Det ska bli intressant.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Referens 1

Så, nu har jag skickat ett mail till min klassföreståndare på gymnasiet och frågat om han vill bli en av de referenser jag behöver till min ansökan. Läskigt!

Men vad är det värsta som kan hända? Att han inte svarar, att han inte minns mig eller att han säger nej och inget av det är ju hela världen. Och om han inte kan eller vill skriva något får jag fråga någon annan.

Men nu har jag skrivit ut ansökan, fyllt i några saker, bett en person om referans. Jag börjar närma mig....

En på jobbet

Här om dagen kändes det som om hon hade förändrats över jul och nyår. Precis som om hennes nyårslöfte var att bättra sig och kommunicera bättre. Jag hade fel. Samma visa som alltid. Hon är iväg på något "flashigt" och förutsätter att jag är tillgänglig. Jag mailade henne två gånger. Först för att få reda på vad det var jag skulle göra, sedan för att informera om att jag gick tidigare.
Idag beordrar hon mig stressat att göra det som jag frågade om igår. Allt det här för att hon är ute i sista sekunden, lever i sin bubbla utan verklighetsanknytning och informerar inte.

Jag är så trött på henne!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Ansökan

Idag tog jag ansökningsblanketten för utbildningen. Vad läskigt det kändes, nästan som om den var lite farlig och förbjuden. Jag läste igenom den, för att se vad som ska bifogas. Betyg och intyg av diverse som vanligt och så referenser. Två stycken. Varav den ena ska vara skriftlig. Jag vet inte vem jag ska fråga. Förslaget är en lärare eller arbetsgivare. Vilken lärare? Jag har inte gått någon utbildning på fem år, känns lite inaktuellt att ringa upp dem. Arbetsgivare, jag vet inte ens hur mina chefer skulle ta det om jag frågade dem. Tror inte det är så populärt att jag funderar på att lämna dem. Vem kan man då fråga?
Appropå mina chefer. När ska man berätta för dem att man funderar på att utbilda sig? Jag har tre månaders uppsägningstid, itbiödningen börjar 22 augusti. Alltså bör jag säga upp mig i maj. Men vet man ens då om man kommit in? Jag vill ju inte sluta mitt jobb om jag inte kommer in.
Vad ger det för signaler till cheferna om jag berättar rakt av som det är? Kommer jag in börjar jag antagligen utbildningen, kommer jag inte in vill jag gärna vara kvar.
Vad tror ni?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Jobbångest

Faktum är att jag har ett visst mått av ångest faktiskt över att gå till jobb imorgon. Jag ser inte fram emot det alls. Inget av vad jag vet som jag ska göra imorgon lockar mig. Knappt någon av mina kollegor ser jag fram emot att träffa. Allt ser bara mörkt ut. Nä inte mörkt, det blev för dramatiskt. Jag känner mer, blah...

Jag vet inte om det är vinterns mörker som påverkar mitt humör. Innan idag insåg jag att det är minst två månader, nästan tre, innan våren kommer. Och det är fattiga månader. Plånboken försöker återhämta sig efter julhelgen.

Eller är det faktiskt ett tydligt tecken på att jag borde byta jobb? Jag har ju pratat om utbildning. Och det är nu som jag måste börja med ansökan inför hösten i så fall. Jag har ju sagt att jag ska söka, bara för att se om jag kommer in.

Ända sedan min brorson Fridolf kom till världen har något hänt med mig. Och sedan jag fick min valp, som är en följd av Fridolf, har det eskalerat. Jag kan inte sätta ord på vad som hänt, antagligen för att processen inte är färdig ännu, men det är något fundamentalt.