Jag skulle lätt kunna skylla på yttre omständigheter.
Stället vi åt på var för öppet och stressigt, mamma ringde och vi pratade ganska länge. Vi satt i en välfylld tunnelbanevagn. Pandans jobb ringde två gånger och det var riktigt långa samtal.
Men om sanningen ska fram så bangade jag.
RSS Feed Removed
3 kommentarer:
Det är stora saker det där och det kan säkert kännas jobbigt att det måste komma från dig, kanske önskar du innerst inne att Panda skulle föra det på tapeten.
Känns som om det ligger i en vågskål nu. Bära eller brista och du kanske inte vet om du är redo att ta steget än.
Jag avundas dig inte, det måste verkligen vara skrämmande, men det måste slutligen komma till punkten att du måste veta.
Stressa inte fram något. Och framför allt - lita på magen!
Självklart önskar jag att Pandan ska ta upp det. Det betyder att jag slipper. :)
Skämt å sido, det är inte fråga om jag är redo eller inte. Jag är redo, så in i helvete, frågan är vad han vill. Eller rättare sagt, inte vill. Jag har ju känt så här "självklart" för någon förut, och det sket ju sig big time.
Det är en snårskog. Pandas uttalade vilja/förmåga att ta det lugnt - dina känslor och önskingar och den okända utgången som gäckar.
Jag får bara hoppas att det kan bli som du vill nu. Som du har sagt - det känns annorlunda, kanske gör det så för Panda med han kanske bara är van att köra snigelfart o kanske inte känner igen det ni har.
Och hur kan man göra det om det är första gången?
Självfallet håller jag tummarna! För din skull. Om det är det du vill för Panda ska vara jävligt tacksam att han får ha dig. Så in i helvets tacksam. Det finns inte många som du och även om det skulle svida resultatmässigt så förtjänar du det allra bästa - vederbörande borde vakna lycklig var morgon att ha dig.
Kanske gör Panda det. Kanske börjar ha bli skrämd av det faktum att det känns så bra, så rätt, så underbart - för första gången i sitt liv...
Jag skulle tippa att det rätta tillfället kommer att uppenbara sig. Det är ofrånkomligt läskigt men hur klischeartat det än låter så borde det vara bättre att ha korten på bordet än att oroa dig för det okända.
Ja, det kan skita sig. Stort! Och då kommer det att göra ont. Men vem vet. Det kanske blir bra. Det kanske blir bättre än bra.
Jag skulle tippa att du minns hur det varit och gärna tror att så blir det alltid. Det vore ju tråkigt för livet går bara framåt och Panda är inte de andra. Kanske velig och skrajsen nu men kanske din ändå.
LYCKA TILL!!!
Skicka en kommentar