Linlins mamma skickade vars en ängel till mig, Linlin och Fröken. Igår kväll skulle vi välkomna dem.
Jag är inte religiös, tror inte på Gud, och har alltid haft svårt att tro på något större. Jag har sagt mig tro, men mest för att jag velat och för att det lät vackert.
För några år sedan gjorde jag en regretion med Linlins mamma. Man går tillbaka till tidigare liv genom något meditativt läge i terapeutiskt syfte.
Upplevelsen var väldigt stark för mig och det jag ”såg” känns som ett minne. Jag mötte även min vägvisare då, vissa kallar dem för skyddsängel. Jag fick inget namn eller utseende på min, men en väldigt stark känsla spred sig i kroppen vid vårt möte. En känsla jag aldrig känt förut och hade svårt att förklara, värme, kärlek, ömhet, trygghet, styrka, allt i ett.
Jag började tro.
Men det var som sagt några år sedan, min tro började falna. Inget bevis hade uppenbarat sig. Allt blev bara tyngre, stressigare, jobbigare.
Så blev jag tillfrågad om det fick skickas en ängel till mig. Visst sa jag. Det kan ju inte skada, även om jag inte tror.
Vi förberedde, och jag gick och la mig för att sova och Linlin och Fröken välkomnade änglarna till oss tre.
Jag hade hunnit somna, men vaknade till när Linlins Lilla Hund började skälla när tjejerna öppnade ytterdörren och välkomnade dem. Jag hörde dem mumla ute i lägenheten och plötsligt spred sig en känsla i bröstet på mig. En känsla jag inte känt på flera år, inte sedan regretionen. Det började som en klump mitt i bröstet och spred sig som en seg massa ut i resten av kroppen.
Välkommen tänkte jag och somnade om.
